Fytomedicin

Växter har varit den huvudsakliga källan till de flesta mediciner i världen. Den moderna medicinen är från början utvecklad via och utvunnen från fytomedicin, gamla ört- och fytomedicinska traditioner.

Läkeväxter » och fytomediciner (det vill säga utvalda växtdelar av läkeväxter) används för att stimulera kroppens läkningskapacitet, att stärka funktioner i olika kroppssystem och korrigera kroppsfunktioner som är satta ur balans.

Exempelvis kan läkeväxter användas för att eliminera toxiner, stimulera cirkulationen eller lugna ett överaktivt nervsystem. Lista med läkeväxter »

Ambitionen med fytomedicin

Ambitionen med fytomedicin är bland annat att

• ge stöd till organismen, långsiktig balansering och läkning av ett specifikt tillstånd
• tillhandahålla ”förebyggande medicin” för att uppnå och behålla hälsa – i praktiken sker det genom att örterna hjälper till att rena och vitalisera kroppens olika system
• stödja en friskare livsstil – oralt intag av en läkeväxt är bara en del på vägen till optimal hälsa
• hitta läkeväxter på individuell basis för varje person. Det innebär att två patienter med samma fysiska symptom kan få olika kombinationer av läkeväxter.

Fytomedicin är konsten och vetenskapen att behandla den sjuke med växtbaserade medel för att påverka kroppen så att kroppen kan tillåtas läka sig själv.

Den utgår bland annat från att när grundläggande kroppssystem som matsmältning, nervsystem och cirkulation med flera är i balans och fungerar bra kan kroppen uppnå eller behålla optimal hälsa.

Grunden är att förbättra cirkulationen, stimulera matsmältningen och stödja näring och reparation.

Funktionell fytomedicin

Fytomedicin innebär funktionell medicin. I funktionell medicin står patienten och hur denne kan återfå sin optimala hälsa i centrum. Funktionell behandling är i första hand inte så inriktad på sjukdomssymptomen utan vill i stället normalisera onormal fysiologisk aktivitet.

Ambitionen är att behandla och återställa hela personen, inte en specifik ”sjukdom”. Det inkluderar dels att behandla och återställa obalanser innan sjukdom uppstår, dels behandla sjukdomar på ett så milt och skonsamt sätt som möjligt, innan starkare medel och åtgärder sätts in.

Livsstilen är viktig: låt din föda vara din medicin, och låt din medicin vara din föda.

”Ordet fytomedicin är en sammansättning av grekiska fyton (φυτῶν) som betyder växt eller ört, och latinska medicina, som betyder läkekonst. Fytomedicin är den professionella användningen av medicinalväxter i förebyggandet eller behandlingen av sjukdomar under sakkunnig ledning av en medicinskt utbildad person. Fytoterapi, botanisk medicin och örtmedicin är närbesläktade, eller liktydiga, kunskapsområden”

dr Hans Bertil Juneby

Fytomediciner

Fytomediciner innehåller mer eller mindre aktiva substanser, fytokemikalier, som har påverkan på din kropp.

Vissa växter innehåller ett stort komplex av verksamma substanser medan andra örter innehåller ett fåtal ämnen med farmakologisk funktion.

Det finns läkeväxter med mycket direkt, riktad aktion, och örter med bred och allmän funktion.

Läkeväxter täcker allt från medicinska växter med stark och kraftfull effekt, som belladonna och digitalis, till växter med mild och mjuk effekt, som kamomill och mynta. Effekten av och komplexiteten hos de aktiva komponenterna avgör om och i vilken grad växten påverkar dig.

Växtbaserade medel och fytomediciner inkluderar traditionellt använda medicinska växter (och alger, svamp och lav). De kan tillhandahållas som torkade i lösvikt, i bulk, som örtte, i kapslar eller tabletter, som tinkturer, som flytande eller torkade extrakt, med flera.

Från ett farmaceutiskt perspektiv kan ett medel från en läkeväxt vara en preparation som innehåller alla delar av en växt eller ett extrakt av vissa aktiva substanser.

En fytomedicin är antingen

• Utvunnen ur en växt och sedan omvandlad till en produkt genom att torka hela växten eller delar av växten. Växten kan även användas färsk. Slutprodukten kan vara hel, fragmenterad, i bitar eller som pulver. En sådan produkt kallas på svenska för obearbetad drog, rådrog eller växtdrog. På engelska används beskrivningar som botanical crude drug, crude drug eller herbal drug och på tyska pflanzliche droge. Ordet drug är lingvistiskt relaterat till engelskans dry och antas komma från franskans drouge eller det medellågtyska ordet drȫge, fornsaxiskans drōgi och det urgermanska ordet draugiz och betyder dry, torr. Samma växt kan ge många olika växtdroger – frukt, blomma, bark, ved, blad, rot, kåda (växtharts) med flera – alla med olika innehåll och egenskaper.
• Utvunnen ur en växt, men som inte längre behållit sin ursprungliga struktur. Det består nu av ett komplex av biogena ämnen (som vissa extrakt, feta oljor, essentiella oljor, krämer, etcetera). Extrakt är vanligtvis extraherat med hjälp av vatten, alkohol, eller en vatten-alkoholblandning.

I vissa länder finns en tradition att även blanda in andra material i fytomedicinerna, då oftast i form av djurmaterial och mineraler.

De flesta av de läkeväxter som vanligtvis används har en förhållandevis mild effekt på kroppen. Det gör att det ofta krävs ett långvarigt bruk för att få effekt och att de sällan ger några biverkningar.

Typer av fytomediciner

Enkelt uttryckt finns det tre typer av fytomediciner:

• Växtdroger utvunna från specifika delar av en läkeväxt.
• Naturliga produkter eller komponenter som isoleras från naturen.
• Övriga växtbaserade medel och hälsosamma och funktionella livsmedel.

Växtdroger utvunna från specifika delar av en läkeväxt

Några exempel:

• Växt ovan jord från johannesört, Hypericum perforatum, används främst för att behandla mild eller moderat depression.
• Blad från ginkgo, Ginkgo biloba, används vid kognitiva brister inklusive nedsatt minne och oro.
• Blomhuvud från kamomill, Matricaria chamomilla, används ofta för milda matsmältningsproblem, som antiinflammatoriskt medel och som lugnande sällskapste.
• Blad och fröbaljor från senna, Senna-släktet, används vid förstoppning.

Naturliga produkter eller komponenter som isoleras från naturen

Isolerade rena naturprodukter, som alla de substanser som används i läkemedel, ska i första hand inte ses som växtdroger eller botaniska droger. De bör mer ses som kemiskt definierade växtdrogderativ utvunna från naturen.

De här komponenterna ses oftast som rena, kemiska enheter, och används ofta i licensierade läkemedel. Ibland tillverkas de semisyntetiskt eller syntetiskt och kan refereras som naturidentiska.

Några exempel

• Morfin, från opievallmo (Papaver somniferum), används som analgetika.
• Digoxin och andra digitalisglykosider, från fingerborgsblommor (Digitalis-arter), används för att behandla hjärtproblem.
• Taxol, från läkeidegran (Taxus brevifolia), används för att behandla cancer.
• Kinin, från kinaträd (Cinchona-arter), används för att behandla malaria.
• Galantamin, från Galanthus-och Leucojum-arter, används vid kognitiva sjukdomar.

Övriga växtbaserade medel och hälsosamma och funktionella livsmedel

Några exempel:

• Vitlök, ingefära, gurkmeja, kanel och många andra örter och kryddor.
• Antocyanin- eller flavonoidinnehållande växter som blåbär, kakao och druvor eller rödvin.
• Karotenoidinnehållande växter som tomat, morot och många andra grönsaker.

Traditionell örtmedicin och modern fytomedicin

Den traditionella örtmedicinen förlitade sig på erfarenheter, filosofier och förvärvade kunskaper.

Den generella hållningen var att söka en holistisk väg till helande där man förväntade sig en synergistisk helhetseffekt av växtens olika delar eller mellan flera växter.

Det fanns inte kunskap om, behov av eller resurser för att studera och värdera växters enskilda aktiva isolerade substanser. Det eliminerade eller begränsade mer mätbara och avgränsade bevis för effekten av växterna.

En viktig aspekt av traditionell användning av läkeväxter var att man sällan använde väldigt potenta växter med stark farmakologisk verkan. Den här medicinkulturen inkluderade sällan rena isolat och komponenter, exakta balanser och volymmått. När det gäller doser av växtbaserade medel innebar (och innebär) det att det ofta är viktigare hur och när man tar ett medel än hur mycket man tar.

Moden fytomedicin

Modern fytomedicin

• Innebär forskning på läkeväxter och aspekter gällande kemi, farmakologi, molekylär mekanik, systembiologi, proteomik, genomik, metabolomik, säkerhet och kvalitetskontroll, kliniska utvärderingar och experimentella studier.
• Innehåller omfattande information gällande forskning, identifiering och användning av medicinska växter.
• Inkluderar kunskap om kemiska strukturer och fysiologiska effekter, konsten att tillverka örtmediciner, begräsningar och potentialen i att studera växternas kemi och utmaningen med att utmana nuvarande forskningsparadigmer.
• Inkluderar information om toxikologi och kontraindikationer, fastställer lämplig användning och dosering, guidar i olika mätsystem och omvandlingstabeller samt ger både fördelar och nackdelar med både industriella och traditionella tekniker.

Modern fytomedicin understryker effekterna av läkeväxter på individuella kroppssystem.

Den söker ofta ett mer (än tidigare) vetenskapligt tillvägagångssätt och där man söker och behöver specifika bevis på att aktiva, standardiserade beståndsdelar i växten ska ge effekt vid behandling.

Fytomedicinare

Det finns inget officiellt ord i svenska språket som beskriver en person som arbetar professionellt med medicinska örter och läkeväxter.

Örtterapeut och örtmedicinare är de vanligaste benämningarna. Vissa använder fytoterapeut, en lite bredare beskrivning av uppgiften.

En fytomedicinare är en person utbildad inom fytomedicin och en expert på terapeutisk användning av läkeväxter.

Det finns kurser och utbildningar inom fytomedicin vid privata skolor i Sverige.

Du hittar också utbildningar på olika nivåer vid högskolor och universitet i bland annat England, Tyskland, Österrike, Spanien, Sydafrika, Australien, USA, Kanada och Kina.

De flesta utbildningarna är ett till fyra år långa. Det finns kandidat-, master- och forskarnåvåer.

En stor del av expertiskunskaperna inom fytomedicin handlar om klinisk erfarenhet. Begreppet fytomedicinare inkluderar även medicinska läkare som kan och får använda läkeväxter i sin utövning.