Läkesvampar

Medicinska svampar och prepareringar av svampar har använts inom traditionell medicin i minst sex tusen år.

Erfarenheter från traditionell kinesisk medicin och nyare farmakologiska experiment med olika svampar och deras välkända bioaktiva komponenter föreslår att medicinska svampar kan spela viktiga roller för vår hälsa och som källa till bioaktiva substanser.

Makroskopisk fungi – det vill säga svamp – har fått mycket mindre uppmärksamhet än farmakologiskt aktiva läkeväxter genom historien.

Den stora mängden historisk information om medicinska svampar härstammar från asiatisk medicin, främst östra Asien.

En av de mer kända medicinska svamparna är Ganoderma lucidum, reishi, på kinesiska líng zhī (”spirit plant”) och på japanska Mannentake (”10,000-year mushroom”).

Kort historia i Europa

Den första kända europeiska användningen av svampar som medicin kommer från Ötzi, ”ismannen”, som levde omkring år 3300 f.Kr.

Hippokrates

Tidiga grekiska skrifter beskriver användning av vissa läkande svampar. Den mest kända av dessa medicinförespråkare var läkaren och filosofen Hippokrates (ca 460–375 f.Kr.). 

Hippokrates grundsats var: det är naturen som botar, inte läkarna. Med Corpus Hippocratium kom Europas första skrivna verk om läkeväxter. Det består av sjuttiotvå böcker och beskrivningar av ungefär 200 läkeväxter.

Plinius

Plinius d.ä. (år 23–79) var en berömd romersk aristokrat som bland annat författade Historia Naturalis cirka år 70. 

Det var en sammanfattning av många böcker och var standardverk fram till 1700-talet.

Plinius beskrev detaljerad användning av ”svamp” eller ” ”Agaricum”. Dessa svampar har identifierats som Boletus ignarius L. (eldticka), Boletus lacrisis (Polyporus officinalis, White agaric), och Fistulina hepatica (Schaeff.) (Boletus hepaticus Schaeff., oxtungsvamp) med flera.

Dioskorides

Läkaren Dioskorides (cirka år 40–90) författade det stora samlingsverket Peri hyles iatrikes, eller De materia medica, uppdelat på fem böcker. Här finns ungefär 600 läkeväxter beskrivna och avbildade.

Dioskorides kallas ibland för den medicinska botanikens fader och hans stora verk blev en utomordentligt viktig läkemedelslära som påverkade läkekonsten ända fram till 1500-talet.

Peri hyles iatrikes blev senare en förebild för Carl von Linné.

Galen

Galen (Galenos) (år 129–ca 199), från nuvarande Turkiet och läkare i det romerska imperiet, vann anseende inom läkekonsten.

Galen sammanförde det bästa från Hippokrates, Dioskorides och olika medicinska verk.

Han såg att naturens läkande kraft bestod i att avlägsna det sjukdomsframkallande och att läkaren kunde hjälpa naturen på vägen med utdrivande medel.

I Europa försvann en stor del av den traditionella användningen av medicinska svampar efter Medeltiden.

Ett undantag är den välkända läkesvampen chaga, Inonotus obliquus. Den har använts inom traditionell medicin i bland annat Ryssland och Polen sedan 1500-talet.

Tack vare ökat intresse och förbättrade möjligheter för odling, konsumtion och medicinsk användning har användningen av medicinska svampar ökat på senare år.

Shiitake

Shiitakesvamp; Image by devmaryna on Freepik

Läkesvampar

  • ger immunsupport
  • är rika på antioxidanter
  • stödjer hälsosam respons till inflammation
  • hjälper till att balansera blodsockret
  • stödjer hjärnhälsa och kognition
  • stödjer nervsystemet
  • ökar energi och uthållighet.

Aktiva komponenter i medicinska svampar

De viktigaste aktiva komponenterna i medicinska svampar är

  • polysackarider, främst β-glukaner inklusive D-fraktion och lentinan
  • peptidoglykaner
  • di- och triterpener
  • steroler inklusive ergosterol
  • aminosyror inklusive ergotionein (ett tiokarbamidderativ av histidin)
  • glykoprotein-makrofag-aktiverande faktor (GcMAF), ett protein som produceras via modifiering av D-vitaminbindande protein
  • lektiner
  • stärkelse
  • chitin (ett derativ av glukos)
  • nukleosider
  • alkoholer
  • olika näringsämnen.

Polysackarider och terpener

Två viktiga grupper av komponenter som är medicinskt aktiva i många medicinska svampar är polysackarider (en typ av kolhydrater) och terpenkomponenter.

Polysackarider

Glukanpolysackarider, speciellt β-glukaner, är en undergrupp bland polysackariderna.

De har rapporterats kunna uppvisa aktiviteter som antimikrobiell, hypoglykemisk, antioxidant, neuroprotektiv, anticancer (antitumörogen), antidiabetes, antiinflammatorisk, antiviral och kunna förstärka och modulera immunförsvarets aktiviteter.

Det senare bland annat genom att aktivera makrofager.

Terpenkomponenter

Även terpener har viktiga uppgifter i många läkande svampar.

Många in vitro– och in vivo-studier indikerar att terpener ansvarar för antioxidant, anticancer (främst cytotoxiska) och antiinflammatorisk aktivitet.

Terpener kan bland annat bryta ned peroxidas, inaktivera metaller, oskadliggöra skadliga syremolekyler och hämma fria radikaler.

Olika aktiviteter och egenskaper hos läkesvampar

  • antioxidant
  • hepatoprotektiv
  • antidiabetes
  • antimikrobiell
  • kolesterolsänkande
  • genoprotektiv
  • antitumörogen, cytostatisk, anticancer
  • skyddar mot ateroskleros, kardiovaskulär sjukdom, kronisk inflammation, autoimmuna sjukdomar och neurodegenerativa tillstånd.