Maskros, Taraxacum officinale, Taraxacum campylodes
Det finns nästan sexhundra maskros-arter i Sverige. Globalt finns det 2 400 accepterade Taraxacum-arter.
Egenskaper
Blad
Vätskedrivande, stimulerar produktionen och utsöndringen av galla från levern (mild aktivitet), lever- och matsmältningstonikum, milt laxerande,
mild aptitstimulant och näringsrik.
Rot
Bitter, galldrivande, milt laxerande, levertonikum, stimulerar produktionen och utsöndringen av galla från levern (mild aktivitet), vätskedrivande,
avgiftande, antireumatisk, kramplösande, motverkar bakterier (utan att döda bakterier), hämmar tillväxten av svamp (utan att döda svamp), svettdrivande,
tonikum och förebygger bildandet eller utveckling av njur- och gallsten.
Maskros är en viktig bitterört. För att bitterörter ska ge optimal effekt behöver bitterämnena komma i kontakt med smakreceptorerna i munnen.
Användning
- Blad: 4–10 gram torkade blad som infusion, tre gånger dagligen.
- Rot: 2–4 gram som dekokt eller 4–8 gram som infusion, upp till tre gånger dagligen. Lägg 1–3 gram finfördelad växt och rot i kallt vatten.
Koka upp och koka lätt. Låt dra i tio minuter. Sila ifrån. En tesked = 1,2 gram. - Njurbesvär = låg dosering. Gallbesvär = låg dosering för känsliga personer. Vanliga behandlingsperioder är fyra till sex veckor. Roten har kraftfullare verkan än bladen. Bladdosering generellt två gånger högre än rotdosering.
- Utvärtes: färsk sav från stam och rot kan användas på vårtor.
